Tänk dig en dag så speciell så att den nästan känns overklig.
Varje ögonblick så fantstiskt att man önskar det gick att spara till en annan dag.
Tänk dig en känsla av total och innerlig lycka som pyr i kroppen på dig.
Vår dag var som en film som jag önskar jag kunde se om igen…

Det är svårt att sätta ord på en känsla.
Dagen var - fantastisk! Klänningen var himmelsk, håret perfekt, skorna skavde och det fanns ett lyckobubbel inom mig precis hela dagen.
Marcus var det stiligaste man kan tänka sig och kyrkan blev en sådan upplevelse som nästintill kan kallas magisk.
Prästen hoppade över första sången, kallade oss för “Petrus” (Petra & Marcus) av misstag och missade den sista psalmen och bad mig istället ta upp alla barn för att de skulle få sjunga. Snabbt kallade han tillbaka mig när orgeln högljutt spelade “Den blomstertid nu kommer”. Haha, som på film fast i verkligheten.
Bilen startade inte när vi skulle lämna kyrkan. Jo, precis… den inhyrda gamla svarta blänkande som gjorde att vi såg ut att tillhöra en svartvit film från 40-talet.
Nähä, vi fick istället åka en hyfsat ny merca. Inte så speciellt, men den rullade hela vägen till Gästgivargatan där gästerna väntade.

Det blev ingen storstilad éntre med vår fina bil. Istället hoppade vi av en bit bort, dit våra gästers ögon inte räckte. Blev mött av fantastiske J-O som mötte upp med champagne och föreslog en promenad på kyrkomuren istället. Sagt och gjort, skorna åkte av och när vi gick bort mot vår fest, våra vänner och vår familj, började kyrk klockorna slå… för oss!
Än en gång som i en film…
Det var en oförglömmlig syn att se alla de våra höja sina glas för oss och skåla för vår lycka. Glittrande ögon och varma leende.

Dagen var för oss helt underbar. Finns massor att saker att berätta, men jag tror jag ska ta hjälp av lite bilder.
Bilderna är för närvarande hos min pappa, så det kommer.
Tills dess - kram på er alla!